Den som väntar på något gott
Ikväll googlade jag fram ett foto. 0,34 sekunder tog det. Google levererade som vanligt och jag har vant mig. Men den här gången kom jag att tänka på en annan tid. Jag fördes tillbaka till ett rum med blåa tapeter. Hästdekaler på sängramen och mjukdjur uppradade under täcket med Disneymotiv. Ett kuvert klistras igen och jag trycker försiktigt dit ett frimärke. I kuverten ligger en vädjan: ”Snälla "Min Häst", kan ni sätta in en bild på Milton, han är min favorithäst, utan protest”. Brevet postas nästa dag. Sedan följer väntan, en lång väntan tills nästa nummer kommer ut. Och jag väntar. Jag vet inget annat, ingen vet något annat. Fyra veckor senare krafsar jag mig fram till insändarsidan. Finns det ett litet foto i plånbokstorlek att klippa ut och spara? Finns det? Finns det? Nej. Inte den här gången. Men kanske i nästa nummer. Kanske om fyra veckor till. Kanske.
Kommentarer
Trackback
