"We are one" - ESC
Varje år är det likadant. Många som påstår sig undvika och hata Eurovision Song Contest har information om bidragen, mellanakterna och programledarna som bara går att få genom att faktiskt titta på programmet. Lustigt det där. Men jag är inte här för att skrämma någon längre in i schlagergarderoben. Istället vill jag med all värme rikta mig till er vars taggar just nu riktats utåt. Det är inte ett påhopp, det är ren omtanke. Släpp fasaden och var ärliga mot er själva. Man får tycka om Eurovision. Det är okej.
Själv älskar jag evenemanget. För mig är det en skön motvikt till all osämja länder och människor emellan. Glädjen och folkfesten är härlig att bevittna. Igår var det dessutom en viktig aktör för världspolitiska beslut om samkönade relationer. Finlands bidrag avslutades med en kyss mellan två kvinnor och SVT bjöd på ett gaybröllop i andra mellanakten. Och ja, ni hör ju själva. Bara att jag här måste specificera med orden "samkönade", "en kyss mellan två kvinnor" och "gaybröllop" visar att vägen fortfarande är lång till fullständig jämlikhet. En relation är en relation. En kyss är en kyss. Ett bröllop är ett bröllop. Absolut. Men långt ifrån alla människor lever i en sådan verklighet när homosexualitet och bisexualitet än idag bestraffas med döden och då lagstiftning hindrar människor att leva med, gifta sig och forma familj med den de älskar. Av de anledningarna måste statements från länder som Sverige och Finland fortfarande göras. Det är alltså inte en slump att årets slogan är "We are one" och därför är Eurovision Song Contest så mycket mer än en musiktävling.
Jag vill därför rikta ett stort tack till alla som gjort årets evenemang i Malmö möjligt och ett särskilt stort tack till Petra Mede som gjorde ett utmärkt jobb som programledare. Klippt, skuren, briljant.
